Det var första gången någonsin som vi liksom galopperat på ordentligt på en stor åker utan att bråka om någonting,det brukar alltid vara så att han vill springa fortare och så blir det dragkamp osv men åh allting kändes så perfekt så jag kunde inte annat än att sitta och le,och känna hur han verkligen jobbade under mig i varje språng han tog. och hela tiden var öronen spetsade och vi galopperade säkert 4 varv eller något. det kändes verkligen sååå perfekt. Ni som aldrig kännt den känslan kommer aldrig kunna förstå den,och jag tycker synd om er för det.
det var verkligen en sån stund som kommer vara en av dom första man tänker tillbaka till den dagen vi skiljs åt,och den dagen kommer komma vare sig man vill eller inte
/amanda
bilden togs inatt eller a imorse vid 5 tiden, satt ute i soluppgången och lucky stog med mig hela tiden,mitt hjärta (L)
vad skönt att det går så bra för er med framsteg. ;)
SvaraRadera