Catmint Meadow

Ska då ta och berätta om min före detta ponny som jag hade innan Magic :) Catmint Meadow var namnet men jag kallade henne för Meddis. Allt började med att vi sökte en ungponny som jag kunde ha under tiden som jag hade min andra tävlingsponny. Mamma hittade då meddis på annons, långt nere i skåne bodde hon. Meddis var då 2år gammal och hade inte gjort mycket i sitt liv. Vet inte vad det var som fick oss att åka den långa vägen men den långa vägen har jag aldrig ångrat att vi åkte. Vi kom ner till skåne och meddis sprang glatt runt i hagen tillsammans med andra ungponnysar. Redan då fanns glimten i ögat och hon stack ut från mängden. Vi bestämde oss för att ta med henne hem den dagen.

Jag fick alltså meddis när hon var två år och jag hann ha henne i 4 alldeles för korta år. I början gick hon mest i hagen då jag prioriterade min dåvarande tävlingsponny. Med tiden växte hon till sig och 1 år senare var hon redo för inriding. Jag var den första människan som satt på hennes rygg och jag kommer ihåg glädjen ända från första steget vi tog tillsammans. Till början var meddis en busig ponny, jag hade stora problem med att hon jämt och ständigt bockade och stegrade. Men meddis mognade och glädjeskutten försvann allt mer och mer med tiden.

På våran första cr så nollade vi båda rundorna, hoppade två rundor på 50cm och jag minns hur stolt jag var över henne som knappt orkade att galoppera runt halva banan.

Meddis har alltid varit speciell för mig. Vi har fått utvecklats tillsammans och vi har gått igenom motgångar som framgångar. Hon har alltid varit mer än bara en ponny, vi var oskiljbara. I stallet och utanför hagen sprang hon efter mig lös, vi lärde henne att pussas på kommando och hon har flera gånger sprungit med mig uppför trappan och in i huset. Jag har aldrig varit med om en ponny som har visat så mycket kärlek som vad hon gjorde, hon gjorde allt jag bad henne om.

Ett bevis på kärleken mellan oss var dagen då vi red omkull på åkern, jag fick troligtvis henne över mig vilket man kunde konstatera på skadorna jag fick. Jag svimmade i fallet och jag vaknade upp med ett brutet ben, nyckelben, revben, blåmärken på lungorna och en kraftig hjärnskakning. Vi befann oss på en stor äng med gräs och meddis hade kunnat springa hem när som helst om hon hade velat, eller sprungit vart som helst. Men så var det inte, hon stod tätt bredvid mig på den stora åkern och väntade på att jag skulle vakna upp. Min mobil slutade funka så jag kunde inte få tag på hjälp, jag använde alla mina krafter och lyckades komma upp på meddis rygg med alla dessa benbrott i kroppen. Av den stora ansträngningen så svimmade jag så fort jag kommit upp på hästryggen, vad gör ponnyn då? Hon bar hem mig så lugnt hon kunde. Om hon hade sprungit iväg så hade jag självklart ramlat av med en gång. Jag vet inte hur den dagen hade slutat om inte meddis hade haft ett sånt stort hjärta och stannat där hos mig. Meddis var verkligen allt jag levde för.

Pga. Min skada så fick vi ett låångt uppehåll och vi han då inte komma upp i klasserna innan jag blev för lång för henne. Vi har tillsammans från ingenting gått till placeringar i lb hoppning. Vi har verkligen varit ett team och kämpat för varandra, precis som det ska vara. Det jobbigaste som jag har gjort är att ta beslutet och lämna ifrån sig något som betydde allt för mycket. När Jenny kom och provred så ville jag fortfarande inte släppa henne ifrån mig, det gick flera dagar innan jag kunde bli övertalad till att fatta det svåra beslutet. Nu bor meddis hos Jenny (jenny-sport.blogspot.com) och det är jag så glad för, tror inte att hon hade kunnat få det så mycket bättre än vad hon har det nu. På sätt och vis känns det som att hon fortfarande är min, vi var gjorda för varandra och ingen annan ponny kommer att kunna ta hennes plats. Våran tid tog slut alldeles för fort men meddis tid har bara börjat. Sånna här ponnysar finns det inte många av och relationen vi fick till varandra var oslagbar.

Lite blandade bilder från början till slutet.
Film 1: Våran första cr haha :D
Film 2: Våran första lokala, lc.
Film 3: En av våra sista tävlingar, regional lb
/Emma