23:02

Hinner slänga upp ett sista inlägg nu :D

så skriver väll lite mer ingående om idag.

första kalssen då, så kändes det lite sådär på framhoppningen, jag var jätte nervös för ville verkligen att det skulle gå bra, för det har det inte gjort på ett tag nu sååå .
Men Ericus och Emma var där och peppade och så hihi så sen bestämmde jag mig bara och red som en idiot inne på banan, alltså vackert såg det verkligen inte ut, men jag var så jävla nöjd ändå verkligen för jag kunde bestämma om han skulle hoppa eller inte, istället för att han gjorde som han ville och hoppade eller stannade som han kände för, som han brukar. åhh var så jävla glad efter när vi nollat.

Så mamma efteranmälde mig till andra klassen som var lb+5, och där blev det jättestresigt och när jag stressar blir jag skitnervös verkligen haha :p
Men kände bara att nu jävlar ska jag rida och det gjorde jag. Och det har alltid vart så att han får rädda mig ut situationer eller också får jag göra allt själv, men denna rundan, liksom allt vi gjorde gjorde vi tillsammans, och alltså vilken känsla det var, efter flera månader av att bara bråka med varandra och jobba imot varandra så gjorde vi precis allt tillsammans och det kändes så sjuukt bra, tror verkligen aldrig att jag skulle kunna bli så glad över en runda och när jag kom ut så var jag verkligen gladare än jag någonsin varit tror jag? hahahah jag började gråta så glad var jag (a) nemen det var en sån otrolig känsla att för första gången sammarbeta med sin ponny runt banan istället för att bara bråka och kämpa oss igenom. åhhh. Aldrig någonsin vart så glad verkligen. min ponny är bäst <3
Sen den känslan när man ska in på prisutdelning och man känner hur ponnyn är laddad till tusen och någon vinnarlåt spelas, och man känner att man verkligen har förtjänat att stå där, inte bara står där av tur.
åhhh bästa ponny helt enkelt. <3

/amanda