Emma & Amanda: Långåsens Mr.Texas

När vi bestämt oss för att sälja Candy så skulle jag leta efter en ny ponny, som jag kunde tävla lite mer på.. Och tänkte först och främst leta efter en att ha på foder för senare köp liksom.

och vi kollade runt, och självklart fastnade jag för en 3 åring som inte var riden mer än grunderna, men det fanns något hos honom som jag verkligen fastnade för, viljan och potentialen.
Jag kommer ihåg när jag provred honom och jag tyckte verkligen han var skitful, och sen när jag väl satt där på honom var jag såld, hans steg kändes hela tiden som en explosion under mig och visst han kunde nästan ingenting då, men det kändes att han verkligen hade potentialen. Så denhär fula okunniga 3åringen fick komma hem till mig.

Texas var alltid ganska osäker med nya människor, Och jag jobbade länge på vårat förtroende. Och eftersom han var så ung och ajg la ner så mycket tid på honom så blev han verkligen som min bebis och efter ett tag litade vi på varandra till 100 % -och därifrån kunde jag börja jobba.
Och det gjorde vi och under några månader hade den fula okunniga 3 åringen förvandlats till världens absolut finaste, åtminstonde i mina ögon. Men som sagt var Texas inte min och den ständiga rädslan över att dom skulle ta tillbaka honom gjorde allting väldigt komplicerad, och eftersom Texas var så mogen för hans ålder ville jag hela tiden frammåt lite fortare än jag borde.

Tja, vi skulle köpa honom. Allting var klart för köp vi väntade bara på besked från banken. Men då insåg jag att han inte alls var den hästen jag ville ha? Jag sålde Candy för att köpa en tävlingsponny. Och istället stog jag där med en 4åring. Så köpet blev aldrig av utan istället så lämnade jag tillbaka honom. Och det var det absolut svåraste beslutet jag någonsin gjort för det förtroendet och dom banden jag hade med honom vet jag att jag aldrig någonsin kommer få till en häst igen. och jag har ångrat mig 1000 gånger om. Vi trodde att efter vi bestämt oss skulle det ta ca 3 månader innan dom kom och hämtade honom, Men helt utan förvarning skulle om komma bara några dagar efter och när jag var i skolan smsade mamma mig och kom sedan och hämtade mig så jag skulle hinna säga hejdå till honom. Det var fredag och jag spenderade varenda liten sekund med honom.
Det första jag gjorde var att gå ut och gå med honom Och hela vägen höll han i min tröja medans jag höll i tyglarna. Sedan när vi kom hem gjorde jag iordning honom för en sista ridtur. Och vi hade haft många motgångar innan men den ridturen, Det har nog aldrig kännts så perfekt som då. Dom kom sedan och sen han åkte har han stått på lite olika ställen och nu vet jag inte riktigt var han är men jag hoppas verkligen han har det bra för det är han värd mer än någon annan .

i 8 månader hade jag Långåsens Mr. Texas. The worlds greatest (L)

/amanda